avvesmorsas

Jag saknar att ha en sån där riktigt bra kompis, en alldeles egen vän..
Hon som jag ringer till fem på morron och gråter ut hos när nått gått fel..
Hon som kommer som ett skott när hon bara anar att allt inte är som det ska..
Hon som känner mig utan och innan och kan varenda "vrå" av mig..
Hon som bjuder mig på middag och vi sitter tills gryning och tjattrar så där som bara vi kan...
Jag har allt det där, visst, mina underbara systrar som ställer upp och som jag har skit kul med!
De är mina bästa vänner och vi kan prata om allt..
Min pojkvän, min älskling är min bästa vän.. Jag har aldrig haft nån som jag kan ha så kul med som med han.
Har aldrig haft nån som förstår mig så som han..
Jag har dom och jag är inte otacksam, men sammtidigt vore det mysigt med nån som bara var till mig liksom..
Eftersom jag har haft en sån vän så kan jag säga att jag saknar det..
Jag vet inte om det är bitterheten över hur allt blivit som gör ont lr bara saknaden av en vän...
 Vi satt uppe länge igår jag och min pojkvän och jag råkade nämna hon som fanns där en gång men inte längre och det är nog enda gången jag sett han riktigt arg...
Jag har förstått att hon svek mig den dagen jag fick cancer, kanske inte medvetet, men sakta,drog hon sig undan. Av rädsla? Antagligen. Men det spelar ingen roll, jag vek aldrig en tum från hennes sida när hon hade det svårt.. Så det gör ont, hur rädd hon än var... 

Jag tror inte att man har ett sämre förhållande bara för att man är gift, jag tror bara inte att giftemål är nått för mig just nu, i det skede och förhållande jag är i, inte just idag..
Jag TROR på kärleken och på att man kan älska varandra livet ut, men ibland blir jag osäker och det är för att jag är rädd för att förlora..
Idag fick jag frågan(läs Blev påhoppad!) om varför jag tror att giftemål är döden för ett förhållande!
För det första av en person jag knappt känner för det andra så mitt bland alla folk på jobbet..
Jag bara gapde och sa lugnt och stilla att så inte alls var fallet och att jag förövrigt har all rätt ivärlden att få tycka som jag vill....Och att jag överhuvudtaget inte behövde stå där och förklara mig för nån jag knappt vet namnet på!
Bröllop är vackra, visst har jag fantiserat om bröllop.. Å ja, vi har varit tillsammans i fyra år och vi bor inte ihop och vi är inte heller förlovade..
Men det är för att vi har valt att ha det så..Jag vill inte ha det på nått annat sätt just NU, och vi trivs alldeles utmärkt ändå..
Jag blev kallad konstig dessutom därför att jag nämde att jag inte heller villa ha fler barn..-Men herregud! Inga fler alls?? Du är ju ung!!
Japp, det är jag, men jag har nyss haft cancer, det förändra mitt sätt att se på saker, mitt liv är mitt och du ska f-n inte komma å säga att det är fel sätt å leva.

.... Ja, när hon Var 8 veckor och INTE vägde 45 kg....Ha, ha..
Puss på dig  där uppe i hund himlen...