avvesmorsas

Igår var d som om halsen tjocknade och paniken bokstavligen tog stryptag om min hals..Jag blev livrädd, är livrädd mest hela tiden nu. Jag la ansiktet i händrna och verkligen försökte andas o tänka lugnt.
Tårarna rann och allt svämmade över o d kändes som om jag ville kräkas-kräkas ur mig all ångest..
Det bor en sorg i mig nu, och i hjärtat lever det tårar..
Jag kommer få leva m den här känslan nu, det har jag förstått-ibland värre än annars.
Jag hatar rädslan.
Rädslan över att jag faktsikt fått diagnosen cancer en gång.
Cancer.
Jag ber dig Gud-om du finns- låt mig få leva ett långt och friskt liv nu.
Jag vill leva - jag vill inte dö..
Igår tog ångesten över- tack för att du fanns hos mig då.
Tack för att du höll mig hårt och ömt smekte mitt hår- viskade att allt kommer bli bra..
Tack för att du lät mig bli liten igen..

22/12-08
Fyra ggr till har jag haft panik ångest- nu är det över 6 månader sen.
Allt kommer bli bra..