Jag hade inte tid med själen då, förra sommaren, den tar jag itu med nu..
Sådärja! Nu var Jönssonligan avklarad och A ligger... Lite fredags mys m CHOKLAD och popcorn.
Dom är härliga de där(lediga) fredagskvällarna när A är hos mig, det låter kanske konstigt men att få vara tillsammans med min snart sjuåriga pojke inger en sån stor trygghet... Han ger mig trygghet, jag kanske inte har överflöd med varken pengar LR saker men jag har ändå den absolut dyrbaraste skatten alldeles nära..
Så är det. Efter allt jag gick igenom med cancern och operationer och behandlingar med cellgifter, eller tack vara rent av, så har jag lärt mig så mkt om mig själv, vad jag faktsikt klarar av och all den styrka jag har inuti...
Jag kommer ihåg så väl hur jag har tänkt innan allt detta när jag hört andra kvinnor berätta om tunga besked,jag tänkte att,skulle det där hända mig så vet jag inte om jag skulle fixa det.... Herregud! Jag skulle dö bara av att få veta nått hemskt!.. Men det är lustigt, vilket jäkla lejon man faktiskt kan vara när det väl gäller...
Och det gör mig stolt! Fan, fatta vad jag klarat av! Inte nog med att jag fått ett jobbigt besked,jag skulle tappa håret,få lov att ta bort först en del av bröstet, sen få veta att jag blir av med hela(27 år skitkul! Bläää)...Plus att jag skulle rent mentalt orka fixa allt!...
Jag har överlag alltid varit positiv, lite Jekyll och Mr Hyde om ni så vill, Sammtidigt som halva jag bröt ihop så var det som om andra halvan alltid tänkte typ, Jahopp, en knöl som inte var bra, men ta bort den då och ge mig alla behandligar så jag kan fortsätta mitt liv! Seså,Skynda!
Den positviteten har jag tom fått beröm av av många av läkarna jag fått träffa..Och det har stärkt mig ännu mer..
Jag var så fokuserad på all behandling och operationerna förra sommaren att jag inte han ta hand om själen då, den blöder som f-n ibland och jag försöker läka den nu..
Och herrejävlar vad ont det gö, rädslan, dödsångesten... Det är ingen känsla jag önskar min värsta fiende(nu tror jag iof inte jag har nån men ja, ni fattar:)
Jag vill inte dö, jag är inte klar här än..Det har jag fösökt förklara för Han där uppe och jag hoppas han förstår ;)
Sovgott alla och ta hand om er.!/a-k
Dom är härliga de där(lediga) fredagskvällarna när A är hos mig, det låter kanske konstigt men att få vara tillsammans med min snart sjuåriga pojke inger en sån stor trygghet... Han ger mig trygghet, jag kanske inte har överflöd med varken pengar LR saker men jag har ändå den absolut dyrbaraste skatten alldeles nära..
Så är det. Efter allt jag gick igenom med cancern och operationer och behandlingar med cellgifter, eller tack vara rent av, så har jag lärt mig så mkt om mig själv, vad jag faktsikt klarar av och all den styrka jag har inuti...
Jag kommer ihåg så väl hur jag har tänkt innan allt detta när jag hört andra kvinnor berätta om tunga besked,jag tänkte att,skulle det där hända mig så vet jag inte om jag skulle fixa det.... Herregud! Jag skulle dö bara av att få veta nått hemskt!.. Men det är lustigt, vilket jäkla lejon man faktiskt kan vara när det väl gäller...
Och det gör mig stolt! Fan, fatta vad jag klarat av! Inte nog med att jag fått ett jobbigt besked,jag skulle tappa håret,få lov att ta bort först en del av bröstet, sen få veta att jag blir av med hela(27 år skitkul! Bläää)...Plus att jag skulle rent mentalt orka fixa allt!...
Jag har överlag alltid varit positiv, lite Jekyll och Mr Hyde om ni så vill, Sammtidigt som halva jag bröt ihop så var det som om andra halvan alltid tänkte typ, Jahopp, en knöl som inte var bra, men ta bort den då och ge mig alla behandligar så jag kan fortsätta mitt liv! Seså,Skynda!
Den positviteten har jag tom fått beröm av av många av läkarna jag fått träffa..Och det har stärkt mig ännu mer..
Jag var så fokuserad på all behandling och operationerna förra sommaren att jag inte han ta hand om själen då, den blöder som f-n ibland och jag försöker läka den nu..
Och herrejävlar vad ont det gö, rädslan, dödsångesten... Det är ingen känsla jag önskar min värsta fiende(nu tror jag iof inte jag har nån men ja, ni fattar:)
Jag vill inte dö, jag är inte klar här än..Det har jag fösökt förklara för Han där uppe och jag hoppas han förstår ;)
Sovgott alla och ta hand om er.!/a-k
Kommentarer
Trackback
