Jag hade inte tid med själen då, förra sommaren, den tar jag itu med nu..
Sådärja! Nu var Jönssonligan avklarad och A ligger... Lite fredags mys m CHOKLAD och popcorn.
Dom är härliga de där(lediga) fredagskvällarna när A är hos mig, det låter kanske konstigt men att få vara tillsammans med min snart sjuåriga pojke inger en sån stor trygghet... Han ger mig trygghet, jag kanske inte har överflöd med varken pengar LR saker men jag har ändå den absolut dyrbaraste skatten alldeles nära..
Så är det. Efter allt jag gick igenom med cancern och operationer och behandlingar med cellgifter, eller tack vara rent av, så har jag lärt mig så mkt om mig själv, vad jag faktsikt klarar av och all den styrka jag har inuti...
Jag kommer ihåg så väl hur jag har tänkt innan allt detta när jag hört andra kvinnor berätta om tunga besked,jag tänkte att,skulle det där hända mig så vet jag inte om jag skulle fixa det.... Herregud! Jag skulle dö bara av att få veta nått hemskt!.. Men det är lustigt, vilket jäkla lejon man faktiskt kan vara när det väl gäller...
Och det gör mig stolt! Fan, fatta vad jag klarat av! Inte nog med att jag fått ett jobbigt besked,jag skulle tappa håret,få lov att ta bort först en del av bröstet, sen få veta att jag blir av med hela(27 år skitkul! Bläää)...Plus att jag skulle rent mentalt orka fixa allt!...
Jag har överlag alltid varit positiv, lite Jekyll och Mr Hyde om ni så vill, Sammtidigt som halva jag bröt ihop så var det som om andra halvan alltid tänkte typ, Jahopp, en knöl som inte var bra, men ta bort den då och ge mig alla behandligar så jag kan fortsätta mitt liv! Seså,Skynda!
Den positviteten har jag tom fått beröm av av många av läkarna jag fått träffa..Och det har stärkt mig ännu mer..
Jag var så fokuserad på all behandling och operationerna förra sommaren att jag inte han ta hand om själen då, den blöder som f-n ibland och jag försöker läka den nu..
Och herrejävlar vad ont det gö, rädslan, dödsångesten... Det är ingen känsla jag önskar min värsta fiende(nu tror jag iof inte jag har nån men ja, ni fattar:)
Jag vill inte dö, jag är inte klar här än..Det har jag fösökt förklara för Han där uppe och jag hoppas han förstår ;)
Sovgott alla och ta hand om er.!/a-k
Dom är härliga de där(lediga) fredagskvällarna när A är hos mig, det låter kanske konstigt men att få vara tillsammans med min snart sjuåriga pojke inger en sån stor trygghet... Han ger mig trygghet, jag kanske inte har överflöd med varken pengar LR saker men jag har ändå den absolut dyrbaraste skatten alldeles nära..
Så är det. Efter allt jag gick igenom med cancern och operationer och behandlingar med cellgifter, eller tack vara rent av, så har jag lärt mig så mkt om mig själv, vad jag faktsikt klarar av och all den styrka jag har inuti...
Jag kommer ihåg så väl hur jag har tänkt innan allt detta när jag hört andra kvinnor berätta om tunga besked,jag tänkte att,skulle det där hända mig så vet jag inte om jag skulle fixa det.... Herregud! Jag skulle dö bara av att få veta nått hemskt!.. Men det är lustigt, vilket jäkla lejon man faktiskt kan vara när det väl gäller...
Och det gör mig stolt! Fan, fatta vad jag klarat av! Inte nog med att jag fått ett jobbigt besked,jag skulle tappa håret,få lov att ta bort först en del av bröstet, sen få veta att jag blir av med hela(27 år skitkul! Bläää)...Plus att jag skulle rent mentalt orka fixa allt!...
Jag har överlag alltid varit positiv, lite Jekyll och Mr Hyde om ni så vill, Sammtidigt som halva jag bröt ihop så var det som om andra halvan alltid tänkte typ, Jahopp, en knöl som inte var bra, men ta bort den då och ge mig alla behandligar så jag kan fortsätta mitt liv! Seså,Skynda!
Den positviteten har jag tom fått beröm av av många av läkarna jag fått träffa..Och det har stärkt mig ännu mer..
Jag var så fokuserad på all behandling och operationerna förra sommaren att jag inte han ta hand om själen då, den blöder som f-n ibland och jag försöker läka den nu..
Och herrejävlar vad ont det gö, rädslan, dödsångesten... Det är ingen känsla jag önskar min värsta fiende(nu tror jag iof inte jag har nån men ja, ni fattar:)
Jag vill inte dö, jag är inte klar här än..Det har jag fösökt förklara för Han där uppe och jag hoppas han förstår ;)
Sovgott alla och ta hand om er.!/a-k
Varför tvättar jag fönstren i 30 gradig värme?!?å MED EN GRANNE SOM ALDRIG HÅLLER TYST...
Fattar inte varför jag började med fönstren?!?.... 30 g varmt liksom!!! Och med ett blodsocker nere på noll!! (Och det enda jag hör är GRANNEN ovanpå,Jag lovar er, hon är ett kapitel för sig!
Jag hade väl inte bott här mer än en tre,fyra dar när hon ringde på en em och frågade om jag hade ngra poliser LR säkerhtesmän i mitt vardagsrum eftersom hon MÅSTE SÄTTA SIG I SÄKERHET!!!! Jag menar HALLÅ!, Jo,men visst har jag det kära du, men just nu e dom på fika rast....Det enda hon gör är att bråka,bråka å bråka, Alldeles med sig själv faktiskt för så vitt jag vet så bor hon ensam...)
Strålande Anna, Srålande! Och nu är jag så illa tvungen å göra klart... Blääää..
Nä, en kall öl, en baden baden och lite skvaller hade ju varit mer "My kind of cup of tea "..
Men e man totalt puckad så e man väl antar jag..(det blir ju iaf fint sen, förhoppningvis..)
Å sugen på CHOKLAD e jag me! Nä, usch å fy ,och så alla dessa fönster..
Nä, tror jag struntar i grannar å fönster å åker å köper choklad istället.
Tror knappast fönstren sticker nånstans!! Men hon lä väl bi kvar!:(
Tjaba!
Jag hade väl inte bott här mer än en tre,fyra dar när hon ringde på en em och frågade om jag hade ngra poliser LR säkerhtesmän i mitt vardagsrum eftersom hon MÅSTE SÄTTA SIG I SÄKERHET!!!! Jag menar HALLÅ!, Jo,men visst har jag det kära du, men just nu e dom på fika rast....Det enda hon gör är att bråka,bråka å bråka, Alldeles med sig själv faktiskt för så vitt jag vet så bor hon ensam...)
Strålande Anna, Srålande! Och nu är jag så illa tvungen å göra klart... Blääää..
Nä, en kall öl, en baden baden och lite skvaller hade ju varit mer "My kind of cup of tea "..
Men e man totalt puckad så e man väl antar jag..(det blir ju iaf fint sen, förhoppningvis..)
Å sugen på CHOKLAD e jag me! Nä, usch å fy ,och så alla dessa fönster..
Nä, tror jag struntar i grannar å fönster å åker å köper choklad istället.
Tror knappast fönstren sticker nånstans!! Men hon lä väl bi kvar!:(
Tjaba!
En "Fet J-vla Käftsmäll"...
ja...det är precis så jag brukar beskriva den... Den där dagen för lite mer än ett år sen, nyss fyllda 27 och bröst cancer..
Vaddå cancer?..Jag fattade liksom inte och ändå förstod jag precis vad den handlade om.
Jag hade fått cancer. Så enkelt var det.
Cancer dör man ju av..
Jaha, men vaddå? Skullejag dö nu då?
Och A? Vad händer med han nu då? Jag vill inte lämna han, har inte hunnit lärt han allt om livet än, han hade väl för f-n inne förtjänat det här?!!
Hon sa att jag inte kommer att dö (ja, det vet jag väl att den dan e oundviklig men iaf inte än då:)) men att det var lika bra att förbereda sig på det värsta, för då kan det ju bara bli bättre..?..
Jahopp.. det blev nog ganska bra ändå.. Jaghar haft tur, tur som mött otroliga männsikor som jobbar inom vården coch har bara positivt att säga, jag har haft tur som gav mig fanken på att få komma och kolla upp "det onda" i mitt bröst så tidigt! Mina förutsättningar var bra.
Mitt i livet, precis fått fast jobb, pojke på snart 6, en underbar älskling och massor av vänner...
Klart som f-n det var en fet j-vla käftsmäll!
Men den däckade mig inte, jag ler och tänker fortsätta.. :)
Ciao för denna gång!
P.s Det är den som kan tillåta sig att vara lite rädd i bland som verkligen kan kallas modig..
Vaddå cancer?..Jag fattade liksom inte och ändå förstod jag precis vad den handlade om.
Jag hade fått cancer. Så enkelt var det.
Cancer dör man ju av..
Jaha, men vaddå? Skullejag dö nu då?
Och A? Vad händer med han nu då? Jag vill inte lämna han, har inte hunnit lärt han allt om livet än, han hade väl för f-n inne förtjänat det här?!!
Hon sa att jag inte kommer att dö (ja, det vet jag väl att den dan e oundviklig men iaf inte än då:)) men att det var lika bra att förbereda sig på det värsta, för då kan det ju bara bli bättre..?..
Jahopp.. det blev nog ganska bra ändå.. Jaghar haft tur, tur som mött otroliga männsikor som jobbar inom vården coch har bara positivt att säga, jag har haft tur som gav mig fanken på att få komma och kolla upp "det onda" i mitt bröst så tidigt! Mina förutsättningar var bra.
Mitt i livet, precis fått fast jobb, pojke på snart 6, en underbar älskling och massor av vänner...
Klart som f-n det var en fet j-vla käftsmäll!
Men den däckade mig inte, jag ler och tänker fortsätta.. :)
Ciao för denna gång!
P.s Det är den som kan tillåta sig att vara lite rädd i bland som verkligen kan kallas modig..
